Känns verkligen som att det är för mkt nu, blir det mer kommer jag väl gå in i väggen -.-*

Ibland saknar jag att fantisera om min död, att ta tabletter utan att veta vad jag tar eller vad dom gör med mig, att gå i en dimma och vakna upp dagar senare och undra vad som hänt, att börja dagen med en ren vodka, att skära mig, att gå från kille till kille, att springa ut mitt i natten och inte ha en tanke på att återvända. Jag visste inte vem jag var då, jag vet inte vem jag är nu. men jag vet att jag har en uppgift. Jag är en mamma. Det är vad mitt liv går ut på, mitt liv är inte värt något utan Rasmus eller pricken, allt annat är är bara ett plus, Jani är en stor del av mig, men barnen är mitt allt. Vad är jag utan mina barn? Inget alls.

Jag saknar dig så mycket, du kan inte klandra någon annat för att du återigen var tvungen att flytta, jag trodde jag kunde ge dig tryggheten du behövde, träningen du krävde då du inte kunde vara med katterna, hundar och människor vi gick förbi hoppade du mot. du var så glad och busig, men jag kunde inte vara den matte du behövde. Det kändes som min uppgift som din vän att kunna förstå när det räcker. Det var tvunget att komma ett slut, du är en underbar hund, en bästa vän, men vi passade inte med varran, jag hade inte styrkan att hålla i dig, du drog omkull mig några gånger när du uppspelt skulle fram till harar, fåglar, hundar. Du var så glad min älskling.

Jag tar på mig fullt ansvar om du far illa i framtiden, för du var under mitt beskydd och även om du har ett nytt hem och någon annan ser dig som sin, så kommer jag alltid se dig som min vän, för ett djur kan man aldrig äga, man kan bara låna dom den stunden dom finns i ens liv.

Rex, jag älskar dig och varje dag utan dig känns tung,

 som att jag förlorat en del av mitt hjärta. Farväl.

Alltför många runtomkring blir tillsammans utan större känslor, utan att kunna känna kärlek, alltför många använder ordet älskar utan att veta dess innebörd.

Dom som känner mig kan intyga att jag aldrig sagt att "åhh, han är den rätta för mig" För jag har haft förhållanden, seriösa javisst, men aldrig med en framtidsplan där hus, bil, barn, hund och ålderdom räknas med.

Men här sitter jag nu tusen killar senare känns det som och ett fåtal tjejer och säger utan tvekan att jag har hittat rätt, jag har kommit hem, mitt hem är med dig Jani, du gör mig komplett, inget får mig att tveka på att det är dig som jag var ämnad för och du var skapad för mig.

Jag kan dela mitt förflutna med dig,

men framtiden den vill jag skapa med dig."

Vila i frid Kendji, sänder en tanke till din familj och fäller en tår för dom  

Jag har nu inte skrivit på snart en månad, men jag känner mig inte i behov av det heller. Jag skriver ju inte för er skull utan för min egen, just nu har jag inget jag behöver få ur mig, prata om, allt är bra i mitt liv, Rasmus växer, jag har fått en pojkvän, tant B o jag fortsätter härja och skolan är inom synhåll så full rulle här. Jag kommer kanske tbx men inte inom en snar framtid, så ta hand om er mina trogna läsare och tack för denna tiden.

ÅHHH, vill se ut igen -.-*

Idag har jag vart på läkarmöte med rasmus, allt såg bra ut ^^ (som vanligt)

Han väger nu 4800g och är 59cm lång, inte växt så mkt denna gången vilket nog är tur, hade han fortsatt växa 1,5 cm i veckan hade han vart två meter innan han fyllde ett! Igår färgade jag håret också, ni vet hur man kan känna när man ser sig i spegeln med en ny hårfärg? att man måste vänja sig vid tanken? det behövdes inte! kändes såååå rätt såfort jag såg min spegelbild!

Vill även gratta J:s syster och min mamma som båda fyller år idag! GRATTIS TIL ER!   

slänger in en bild på min nya hårfärg med.