Direktlänk till inlägg 25 maj 2011
Jag saknar dig så mycket, du kan inte klandra någon annat för att du återigen var tvungen att flytta, jag trodde jag kunde ge dig tryggheten du behövde, träningen du krävde då du inte kunde vara med katterna, hundar och människor vi gick förbi hoppade du mot. du var så glad och busig, men jag kunde inte vara den matte du behövde. Det kändes som min uppgift som din vän att kunna förstå när det räcker. Det var tvunget att komma ett slut, du är en underbar hund, en bästa vän, men vi passade inte med varran, jag hade inte styrkan att hålla i dig, du drog omkull mig några gånger när du uppspelt skulle fram till harar, fåglar, hundar. Du var så glad min älskling.
Jag tar på mig fullt ansvar om du far illa i framtiden, för du var under mitt beskydd och även om du har ett nytt hem och någon annan ser dig som sin, så kommer jag alltid se dig som min vän, för ett djur kan man aldrig äga, man kan bara låna dom den stunden dom finns i ens liv.
Rex, jag älskar dig och varje dag utan dig känns tung,
som att jag förlorat en del av mitt hjärta. Farväl.