Direktlänk till inlägg 18 juni 2011
Ibland saknar jag att fantisera om min död, att ta tabletter utan att veta vad jag tar eller vad dom gör med mig, att gå i en dimma och vakna upp dagar senare och undra vad som hänt, att börja dagen med en ren vodka, att skära mig, att gå från kille till kille, att springa ut mitt i natten och inte ha en tanke på att återvända. Jag visste inte vem jag var då, jag vet inte vem jag är nu. men jag vet att jag har en uppgift. Jag är en mamma. Det är vad mitt liv går ut på, mitt liv är inte värt något utan Rasmus eller pricken, allt annat är är bara ett plus, Jani är en stor del av mig, men barnen är mitt allt. Vad är jag utan mina barn? Inget alls.