Jag kan inte slappna av, jag bestämde mig för en sak angåeende hinnsvepningen som jag nu inte vet om jag ska följa eller inte. Jag vet inte om jag ska gå emot mina principer eller följa vad jag tror på, för så länge bebis mår bra anser jag att hinnsvepning är totalt onödigt, funkar i 75% av fallen och då inom 48 timmar. Men alla har sagt till mig att bebisen kommer när den själv vill, är det inte lite dubbelmoral att försöka starta förlossningen?

Även om detta är en mildare grad av igångsättning så gör dom det för att starta en förlossning, vilket i sin tur heter igångsättning. Så jo, de räknas. Jag orkar gå en vecka till fysiskt, psykiskt har jag ju tröttnat på att vara gravid, men de har jag gjort tillofrån ända sedan vecka 22 så det är inget nytt för mig. Men nej, jag vill inte sätta igång förlossningen, jág vill ha det naturligt och vad ni än anser så är inte en igångsättning någon naturlig process enligt mig.

Ne. De blir kanske ingen sömn, J sover redan, kanske man ska sitta uppe? Ska ju ända till stan kl:11.00 med bussen, varför inte hålla sig vaken då? Ne. Måste vara utvilad om pyret vill ut, ett maratonlopp kan man inte göra i sovande tillstånd!

Jag vet vad jag sa om hinnsvepning, men jag har tänkt lite.. Räknas det som naturligt eller medecinskt? Dom använder ju bara fingrarna och drar längst hinnorna så det är ju inte onaturligt så sätt. Men om man ska vara petig så är all sorts igångsättning onaturlig. Hm.. jag vet inte hur jag vill göra imorgon hos bm, ska ha bestämt mig innan vi kommer dit (har tid 11.30) suck* Vid de här lagen trodde jag att jag skulle få avgöra vilka sockar bebisen skulle ha för dagen, inte om jag ska få fingrar uppkörda i *i*t*n   

  41+1  

J har också tröttnat på att vänta, så där sitter han med sitt j*vla WOW!

Så. Nu har vi gått en vecka över tiden. inte mer med det... men humöret på både mig o J sjunker rejält nu. Vi är ju redo att bli föräldrar nu, så vart är bebisen? Ingen bebis, inga bajsblöjor, inget skrik, ingen amning, inte nått.

UT NU!!!!!!!!!!!!!!! Trots att jag är så less på detta har jag beslutat mig för att inte göra hinnsvepningen som barnmorskan pratade om att vi ska göra på fredag. Så länge bebisen inte tar nån skada vill jag inte ha nån som helst typ av igångsättning då jag vill ha det så naturligt som det bara går. Men ni vet ju att om jag inte skriver imorgon så ligger jag på bb, men uppdaterar när vi kommer hem igen.

  41+0  

Nu börjar detta tära rejält på mitt psyke. Jag vet att det är normalt att gå över tiden, jag vet att det finns dom som går över med två veckor, men har jag mindre rätt att skriva i min blogg att jag inte orkar vänta mera då?

  40+6  

Jag har haft en relativt tråkig dag/kväll så gick till min lägenhet och lekte lite, satte på musik, hoppa runt (fick lite värkar som försvann såfort jag satte mig) morr... tog och gjorde en ansiktsmask och målade naglarna, sen fixade jag med håret, klippt det lite och stylade, sen på med lite smink (har man tråkigt så)

Sen tänkte jag på ER mina kära läsare, kanske ni ville se mig när jag blev såååååå fin   *hm...* (ironi)

Nehe, ingen bebis, börjar tro att jag faktiskt bara har en luftbubbla på magen, att grav-testet visade fel, att ultraljudet var förinspelat och sparkarna är hallucinationer. Ja. Så måste det vara.  Snälla SNÄLLA låt detta vara dom sista veckomagbilderna! ps, ja, jag har fått bristninger nu när bebben sjunkit, men men, det är du värd ängeln min   

Det verkar stå ganska still, men som J sa igår, jag kan inte göra mer än vad jag redan gör, jag sitter inte och latar mig, jag är ute och rör mig, jag städar, jag tvättar, bebben kommer när den vill, tänk om den inte vill komma? Idag kommer mormor och mamma hit, eller ja, till min lägenhet. Jag hoppades ju kunna visa upp en bebis för min mormor då hon har åkt så långt. Vi ses nästan aldrig och eftersom att hon är gammal så, ja, ni förstår nog. Men om min syster och J ska ha gissat rätt på datumet får bebben komma ut idag, hade de inte vart lite häftigt? 10-10-10! Men det verkar bara ske i min fantasi.

  40+4  

V.41  

Ja, nu börjar det bli lite tråkigt ska jag väl säga. Men världen går inte under, det finns många posetiva saker med att gå över tiden, för det första mognar kroppen och det gör att man föder lättare (sa min bm iaf) för de andra... ehm... äsch, okej, jag vet inte vad som mer kan vara posetvit med att gå över tiden, men försöker vara glad liksom. Men på nått sätt känns det som jag lurat alla, "haha, lurad, jag är inte gravid!" Men hur stor är chansen för de? nje, den är nog bara lite sen, inget mer med det.

Usch, drömde en mardröm igen, var inne på förlossningen och något gick fel, så det fick bli kejsarsnitt. Vi fick en frisk liten pojk, men jag ville inte ha honom, gav han till J och sen gick jag runt på bb avdelningen utan min bebis, jag brydde mig inte ens om vart min bebis var, och när J frågade mig om det så blev han jättearg på mig för att jag inte vill hålla våran lilla prins. Phu* vilken tur att det bara var en dröm, när jag vaknade från den var jag tvungen att känna på min mage efter stygn, men dom va som tur va inte där.

  40+3