Idag var vi på ultraljud, vi fick inte dom beskeden vi hoppats på.

Allt såg bra ut, längd, vikt, huvud, ryggrad, bebisen sparkade så energiskt därinne och jag bara skratta åt den. Men sen stannade hon upp på skärmen och sa att det fanns en defekt. . Efter att en till sköterska kollat på beisen fick vi konstaterat att tarmarna ligger på utsidan och med tanke på hur stort dom mätte tarmområdet till att vara var det inte mkt vi kunde hoppas på ansåg dom. Vi har en läkartid imorgon 22/6 och hoppas på att få godare besked, är det bara gastroschisis så kan det opereras efter kejsarsnitt i ca v.35, men är det kromosonfel kommer graviditeten avbrytas och förlossningen sättas igång.

"-Det känns som jag går i koma, detta händer inte. Imorgon vaknar jag och då ska vi på ultraljudet, allt är bra med bebisen, jag vet det, det måste vara så..."

Ni som följt min blogg vet att jag sedan några år tillbaks haft ätstörningar, att jag fick diagnosen anorexi 2007 och att jag inte kommit ifrån det sedan dess. Förra graviditeten (med Rasmus) vägde jag 65 kg när jag blev gravid ooch gick upp 12 kg. Vilket ät fullkomligt normalt, det vet jag!

Nu när jag blev gravid har jag legat mellan 55-51kg och även denna gången åtrkommer hemska tankar om att jag inte kan gå upp i vikt, jag får sånna skuldkänslor som gör att ångesten kryper längst med ryggen. Jag kan ju skada bebisen!? Ja, jag är väl medveten om detta, men just nu är det svårt att kämpa med att äta rätt då illamåeendet och kräkningarna tar över, detta gör inget bättre kan jag be o få tala om.

Denna gången borde jag be om hjälp via MVC tidigt, kanske få ett matschema från en dietist? Bara så jag vet vad jag kan/får äta utan att behöva bli smällfet!

Kommentarer på detta inlägg undanbedes sålänge du själv inte är/har varit i samma situation

Okej, en del har det nog MYCKET värre med både illamåeende och kräkningar, men jag vill bara gråta över det! Jag har inte tid, middagen ska lagas varje dag, Rasmus ska matas, lekas med, bytas på, Rex ska gå ut, lägenheten ska städas, kattlådan ska rensas,,,, åhh, jag blir galen, SLUTA MÅ ILLA.... NU! Mår illa helatiden (förutom när jag äter) äter jag för fet mat eller en lite större portion så kräks jag. Inte bra alls, inte bara det med att jag kräks utan att jag atomatiskt börjar tänka i bulimiska banor igen, det får inte bli så.

Suck* Känner mig så stressad för att vara perfekt, känns som att jag inte är värd mitt liv annars, allt i mitt liv är perfekt nu, varför gnäller jag? Jo, just de..

JAG MÅR ILLA!!!

Åh, va jag gnäller. Men hade jag inte mått illa hade det inte vart så illa, men inte nog med det, jag ser hemsk ut med! äckligt hår, rödbluffsigt ansikte och svullen mage..

Lugn nu Emma, det blir bättre om några veckor när kroppen vant sig, men tills dess. BUHU JAG MÅR ILLA!!!! ><

Jag det är den mest använda kommentaren jag får nu "Är du gravid, igen!?"

Stolt kan jag då säga, Ja! Det är jag, denna gången var det planerat då jag inget mer önskar än ett syskon till Rasmus och jag har hittat min mening i livet, att vara mamma. Älskar allt med att vara mamma och vet själv med att jag är bra på det!

Så nu ska skrutt få ett småsyskon i slutet av Nov början Dec ^^

Denna lilla krabaten ska hädanefter gå vid namnet Pricken då h*n inte var mer än en prick när vi plussade ;)