Ja, jag borde och brukar sova vid denna tiden, men är på helspänn då J, syster och Gissa åkt till veterinären nu.. Jag vet att han är en katt, men känns som att han är arg på mig, eller att han kommer bli arg på mig för att vi tvingar honom till något, tänk om han är helt annorlunda sen? Att han inte kommer när jag ropar, inte leker med mig, inte hämtar saker från golvet och vill att jag ska kasta dom till honom, inte kommer kurrandes och biter mig i tårna om jag inte går upp när han vill det... min älskade lilla kille, vi ses vid två  

38+5

Vecka 39   

Jag känner mig totalt osynlig och oviktig. Jag är en gåeende kuvös och allt jag gör har med bebis o göra. Jag äter för att bebis ska få mat. Jag sover för att orka med förlossningen. Jag får inte bära tunga saker för att jag kan bli skadad och det är så farligt när man är gravid. Jag är trött på dehär! Folk som inte pratat med mig på flera år hör av sig och frågar om bebisen kommit, eller hur det går med magen, va faan har ni med de o göra!? Har ni inte brytt er innan va faaan ska ni göra de nu för då??? Jag vill bara gråta, jag vet att det inte är en svaghet att gråta men om jag skulle säga sanningen så skulle ni vända ryggen till. Jag vill bara bli sedd för något annat än min stora feta äckliga mage, jag är ju fortfarande jag. Eller, vem är jag? Jag har vuxit så fort att jag har förlorat uppfattning om vem jag är...

Nu är det bara tio dagar kvar till beräknat datum så när som helst smäller det.

Jag har börjat få riktig ångest nu, inte inför förlossningen, är inte rädd för smärtan. Men en bebis, ett barn, ett liv, jag har börjat ifrågasätta migsjälv om jag ens är kapabel att ta hand om ett annat levande ting. Jag vet ju att jag kan men blir så osäker, jag vet att jag blir en bra mamma, eller vet jag?

Just nu vill jag inte att bebisen ska födas eftersom min andra lilla bebis (yngsta katten) ska kastreras på onsdag, jag värderar mina djur lika mycket som vilken familjemedlem som helst. Och min lilla prins ska opereras, det är en vanlig operation, men under sövningen kan han sluta andas, sedan vill jag inte att han ska känna sig lämnad då mina katter ska få stanna hos J tills jag och bebisen installerat oss ordentligt i min nya lägenhet och lärt känna varran.

Tänk själv, han ser mig  ju som sin mamma och om man kommer hem från en läskig plats, har ont och är groggy efter narkos, skulle inte du vilja haft din mamma där?

Så snälla bebis, kom inte ut innan onsdag, och om du vill göra det då får du fan komma imorgon, annars hinner vi inte hem till Gissas operation!

Gissa   

Imorses vid sex vaknade jag och (VARNAR KÄNSLIGA LÄSARE) var tvungen att halvspringa till toaletten då skiten bara rann, satt där en halvtimme och när jag sedan va klar så kunde jag inte somna om på direkten då svanskotan värkte rejält, svanskotan gjorde lika ont när jag vaknade några timmar senare, tog två alvedon men ingen skillnad. Har nu hållt i sig hela dagen utan förändring, har även nervkläm i benen så mina innerlår domnar bort ibland. Jag håller tummarna nu att det är pågång av flera anledningar

1. Min mormor kommer den 8 oktober så vill föda innan dess.

2. Första oktober börjar dom bygga om på bb/förlossningen på näl sjukhus och då kanske J inte kan stanna med mig på bb pga rumbrist.

3. Min syster åker iväg 7 oktober och kommer hem 10 oktober.

4. Min syster måste lämna tillbaks bilen till L i början av oktober.

 även om jag har 12 dagar till bf..

men 90% av alla bebisar föds i vecka 38-42 . Endast 5% föds på utsatt bf datum

Så kom nu ängeln min!   

Du vet att du är höggravid när...

- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..

- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.

- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.

- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.

- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.

- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.

- När man rullar runt för att komma upp från soffan.

- När din sambo knyter dina skosnören.

- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar

- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.

- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.

- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd

- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan

- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig. 

- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.

- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna"

- När godisskålen får prioritet före middagen

- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan

- När allt blir tungt

- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner
efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.

- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.

- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.

- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.

- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..

- När Grandiosa blir gourmetmat...

- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.

- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.

- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.

- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..

- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.

- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.

- Allt är väldigt irriterande...

- När  sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.

- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.

- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.

- När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.

- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.

- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.¨

- När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.

GAHHH!!! Kom nu bebis! Jag får ena stunden ångest för att det är så kort tid kvar, andra stunden kan tiden inte gå långsammare, letar konstant efter "förlossningssymtom" *är inte värkarna lite starkare?* *blev de inte blött i byxorna nu, kan de va vattnet?* *jo men trosorna känns kletiga, bäst o kolla kan vara slemproppen!* Men nej! Det ända jag har är milda förvärkar och nervkläm i benen