Direktlänk till inlägg 28 mars 2012
Jag har aldrig gillat att ha mkt folk omkring mig, har haft en, max 2 bra vänner under min uppväxt. Men nu har jag inga som jag kan kalla vänner, ingen som känner mig längre, många kände mig förut men dom senaste två åren har jag förändrats så drastiskt. Men det jag märker är att jag saknar det inte, var så mkt trams med många kompisar, skitsnack, svek, usch ne, då klarar jag mig utan.
Så nuförtiden när någon vill ses så känner jag bara "nej.. usch nej.." och det är väl inget fel i det?
Alla kan inte vara sociala människor och jag är uppenbarligen inte en av dom, dock snäser jag inte bort någon heller, är inte otrevlig i onödan. Finns nog många som läser detta och tänker "asså, trodde vi va vänner?" Men då vill jag ställa en motfråga.
Min "vän" vet du hur jag mår? vad som händer i mitt liv? vad jag gått igenom? kan du svara JA på alla frågor så får jag tänka om. Men tills dess står jag fast vid att jag är utan vänner och trivs med det ^^ Hoppas alla får en bra dag! Tjingeling!