Direktlänk till inlägg 29 september 2011
Jag har ingen anledning att må dåligt, har en underbar familj, en frisk son och en dotter påväg, min sambo, fästman skulle gå genom eld och vatten för mig, vi bor i en fin lägenhet, vi har råd med god mat och jag .. jag. Jag mår inte bra, blir arg på migsjälv för att jag inte mår bra, jag är så tacksam över allt jag har men varför kan jag inte glädjas över det då? jag saknar inget i mitt liv men trots det kan ångesten inte släppa taget, mardrömmarna har varit outhärdliga det sista så morgonen börjar med ångest och sedan hela dagen i ensamhet då ångesten bara växer.
vad är det här? vad sysslar jag med!? jag kanske inte borde ha barn, eller en man, eller husdjur, eller vänner. jag kanske var dömd att bli misslyckad, är det däför jag känner mig så felplacerad ibland? Som om jag bara blivit insatt i ett liv som inte är mitt? dom kanske hade rätt.. jag kanske är psykiskt sjuk.
Couse Im broken
when Im lonesome
I dont feel like
I am strong enough
Couse Im broken
When Im open
and I dont feel right
When youre gone away