Det känns som att inget spelar någon roll, det känns som att allt spelar en alltför stor roll, känner mig stressad över allt, i stressen glömmer jag att se det posetiva, eller rättare sagt. jag kan inte se det posetiva, eller ne, nu blev det fel igen.

Jag ser det posetiva men kan inte glädjas åt det, för det som ska göra mig glad gör mig mer orolig, alltomkring bebisen, ska man inte vara lycklig när man ska få ett barn? Istället är jag orolig och rädd att något ska gå fel. Vågar inte hoppas att allt går bra för det trodde jag så länge utan att det var sant, jag är inte bra på att hantera nya miljöer. Alls. Som mest flyttade jag 11 gånger under ett års tid under året jag fyllde 17-18.

Jag känner mig sällan hemma på en plats. Nu ska vi flytta, känns som jag nyss flyttat. Men det stämmer ju inte. Bott här snart ett år, men nu försvinner det. Min första riktiga egna lägenhet ska bort. Vi ska som en famlij flytta till en 3a, 81 kvadrat, badkar, balkong, låter jättebra. Men känner mig inte glad. Alla dessa flyttlådor gör att jag vill gråta.

Jag vill inte se mig i spegeln mera, jag ser inte gravid ut, jag är grotesk, det går att dra av stora bitar fett från magen, inte bebisen som tar plats, är mitt fett, får inte på mig samma jeans som innan, är fet nu, allt är fett ALLT! Från att jag knappt åt till att jag måste äta dagligen, flera mål och har från tom mage till fettomage med mat i gått upp 8 kilo redan. Vill bara skrika att jag hatar migsjälv, är det fetaste fulaste som gått i ett par skor, känner mig inte ett dugg attraktiv. Är äcklad av migsjälv, vill inte att Jani rör mig, han borde vara lika äcklad som jag är.

Jag vet inte hur jag ska hantera det, vet inte hur jag ska förklara, orden

   "det löser sig" är det ända jag får till svar när jag berättar vad som tynger. Nu vill jag inte berätta längre. Får inget för det och mår inte bättre av det.

 

Emelie

6 juli 2011 22:29

Åh känner igen tankarna om fettet kring magen, känner mig inte alls attraktiv, har inga kläder att ta på mig som jag inte kunde ha som gravid. Varför kan inte jag få ha lika lätt som alla andra att gå ner!? Varför kan inte allt bara vara en dans på rosor och rosa moln? Usch ibland vill man bara stänga in sig i garderoben och komma ut som skelettet igen...

Emma

7 juli 2011 07:57

Exakt..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla! jag tänkte uppdatera om livet lite!   jag har börjat skolan (omvårdnadsprogrammet) jag ska nu imorgon på möte på ätstörningskliniken i ua rasmus har börjat dagis och idag är inskolningsdag nr 2 mannen och jag har ett underbart förh...

Jag är en kass uppdaterare på denna bloggen! Jag vet -.- Men kan inte lova att det ska bättra sig heller :P    Saker som händer just nu:   Kattungarna flyttar om några veckor 1 juli flyttar vi till radhus Augusti börjar jag skolan Jag ha...