Direktlänk till inlägg 27 juni 2011
Imorgon ska vi till sjukhuset i göteborg, kvinnokliniken, södra, kl 13.00 är jättenervös, gråter och skakar om vartannat, hoppas jag lyckas sova inatt iaf. Gör inget bättre av sömnlösa nätter. men lyckas jag inte så är det så....
Är så rädd att dom ska hitta ett till fel, hjärtat kanske? lungorna? att ingången som tarmarna ska in i är för liten, att tarmarna svulnat upp, att bebisen är död? Är rädd och ingen fattar det.... Jani är den ÄNDA som fattar, min syster skulle komma tidigt imorses och vara ett stöd för mig då Jani jobbar och jag är så nervös som jag är. Men hon messade att hon blir lite sen, sen ringde hon och kollade om jag kunde möta henne vid affären och hämta min dator och hennes hund för att hon skulle med sin killkompis och köpa en dator!?
Är det vikrigare för henne att följa med och köpa en dator är att finnas som stöd för sin livrädda lillasyster? Fan... fan...