Direktlänk till inlägg 24 november 2010
Jag skriver inte mkt nu. Har inte nått att säga. Och det jag vill skriva kan jag inte. För det ska inte skrivas i en öppen blogg. Dagarna rullar på och Rasmus växer, jag växer, men jag står still. För det mesta är Amy här, Eskling fattar, ni andra behöver inte veta. Jag gör det jag ska, jag tar hand om min son, jag är social med vänner, jag diskar, städar, tvättar, sköter mina katter, går promenader, handlar, äter, duschar, jag lever.
Ibland kan jag blicka tillbaks till mitt gamla liv, tabletterna, svälten, alkoholen, engångsliggen, festerna, skärandet, en del a mig saknar det, men jag skulle ALDRIG utsätta Rasmus för det så jag sköter mig, jag lever, men det är en omställning, totalomställning, Hejdå Ingen, du får aldrig komma åter.
För jag har en anledning att må bra, leva, andas, gå upp på morgonen.
Rasmus, jag gav inte upp mitt liv för dig, jag bytte det mot nått bättre
Du får aldrig komma tillbaka.