Jag kan inte kalla mig ensamståeende trots att jag bor ensam med rasmus, jag är ju inte ensam, jag har J, tant B, Esklingen och Syster i min närhet. Jag är inte ensam, dom finns här när jag behöver dom, jag vet att jag alltid kan lita på dom, dom är få, men så nära mitt hjärta. Ni är min familj, ni är min anledning att le och skratta, ni är min anledning att leva. Jag vill tacka er, mina vänner för att ni finns och att ni finns för mig. J kallar mig hopplös, jag kallar mig hoppfull, det finns en framtid, den är ljus trots mitt mörka liv sen innan så har det livet, dom hemskheterna jag gått igenom gjort mig till den jag är, så tack ni alla som gjort mig illa, skadat, talat illa om mig, tack till er, för ni har gjort mig till en underbar människa, jag är inte ond, jag är inte falsk, jag är jag. Tack   

 

Josefine - mamma till Hugo

12 november 2010 16:53

Underbart sätt att se det, kan inte annnat än hålla med!

http://joosefinea.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla! jag tänkte uppdatera om livet lite!   jag har börjat skolan (omvårdnadsprogrammet) jag ska nu imorgon på möte på ätstörningskliniken i ua rasmus har börjat dagis och idag är inskolningsdag nr 2 mannen och jag har ett underbart förh...

Jag är en kass uppdaterare på denna bloggen! Jag vet -.- Men kan inte lova att det ska bättra sig heller :P    Saker som händer just nu:   Kattungarna flyttar om några veckor 1 juli flyttar vi till radhus Augusti börjar jag skolan Jag ha...