Direktlänk till inlägg 25 september 2010
Jag känner mig totalt osynlig och oviktig. Jag är en gåeende kuvös och allt jag gör har med bebis o göra. Jag äter för att bebis ska få mat. Jag sover för att orka med förlossningen. Jag får inte bära tunga saker för att jag kan bli skadad och det är så farligt när man är gravid. Jag är trött på dehär! Folk som inte pratat med mig på flera år hör av sig och frågar om bebisen kommit, eller hur det går med magen, va faan har ni med de o göra!? Har ni inte brytt er innan va faaan ska ni göra de nu för då??? Jag vill bara gråta, jag vet att det inte är en svaghet att gråta men om jag skulle säga sanningen så skulle ni vända ryggen till. Jag vill bara bli sedd för något annat än min stora feta äckliga mage, jag är ju fortfarande jag. Eller, vem är jag? Jag har vuxit så fort att jag har förlorat uppfattning om vem jag är...