Direktlänk till inlägg 25 september 2010
Nu är det bara tio dagar kvar till beräknat datum så när som helst smäller det.
Jag har börjat få riktig ångest nu, inte inför förlossningen, är inte rädd för smärtan. Men en bebis, ett barn, ett liv, jag har börjat ifrågasätta migsjälv om jag ens är kapabel att ta hand om ett annat levande ting. Jag vet ju att jag kan men blir så osäker, jag vet att jag blir en bra mamma, eller vet jag?
Just nu vill jag inte att bebisen ska födas eftersom min andra lilla bebis (yngsta katten) ska kastreras på onsdag, jag värderar mina djur lika mycket som vilken familjemedlem som helst. Och min lilla prins ska opereras, det är en vanlig operation, men under sövningen kan han sluta andas, sedan vill jag inte att han ska känna sig lämnad då mina katter ska få stanna hos J tills jag och bebisen installerat oss ordentligt i min nya lägenhet och lärt känna varran.
Tänk själv, han ser mig ju som sin mamma och om man kommer hem från en läskig plats, har ont och är groggy efter narkos, skulle inte du vilja haft din mamma där?
Så snälla bebis, kom inte ut innan onsdag, och om du vill göra det då får du fan komma imorgon, annars hinner vi inte hem till Gissas operation!
Gissa