Klockan är tjugo i fyra och jag har precis lyckats få i mig min frukost. Började äta den vid ett men fick ta en paus då min mage gjorde för ont, frukosten blev en hand full vindruvor, en banan och lite yougurt.

 Jag ska va totalärlig nu så om du inte vill höra om det stäng ner sidan för jag vill inte ha skitkommentarer bara för att jag berättar om ett problem som faktiskt är vanligare än många tror, det är inte lätt för en fd anorektiker att inte kunna kontrollera sin kropp och vikt.

Det är lätt att falla tillbaks under en graviditet, då man inte längre har någon kontroll över maten och kroppen, man kan äta lika mycket som man gjort innan och ändå gå upp i vikt, en del av min hjärna fick inte ihop det, samtidigt så vet jag att det är bebis, bröst, vatten, blod, livmoder.. allt det väger och det är nödvändigt att gå upp minst tio kilo för bebis och amningens skull.

Man känner sig maktlös och som innan graviditeten så går det ut över maten, det är klart att man inte tänker "nu ska jag svälta mitt barn"

Anorexian är som en egen person i ens kropp som inte låter klok i en frisk människas huvud, men för någon med anorexi så blir det som i ett förhållande där mannen slår kvinnan och kvinnan stannar. Man är van, man lyssnar, man får en falsk trygghet.

Att säga till en person med anorexi som är gravid att "bara äta" blir värre än för en tjej som inte är gravid. Man har så stora skuldkänslor för att man vet att bebisen kan ta skada, men är man för sjuk så kan man inte tänka så.

Som min del av anorexin sa till mig:

 "  det står på sidor att bebisen bara behöver 300 kcal per dag , ät bara 300 kcal, du behöver inga kalorier, det skadar inte bebisen, den får ju i sig det den behöver av ditt fett "

Jag ska avsluta detta nu och hoppas att fler människor blir mer förståeende nu. för anorexi är en sjukdom som man aldrig blir frisk ifrån, man kan bara lära sig att hantera den vilket kan ta flera år, att bli gravid innebär inte att sjukdomen är mindre en sjukdom än innan. Det gör bara att ni bryr er mera än innan, tänk på det.

 Elaka kommentarer undanbedes då det är de sista jag behöver just nu.

 

Madde

15 juli 2010 17:43

Jobbigt att behöva känna som du, vill absolut inte lägga någon kommentar som sårar, fundera bara på om du kankse kunde äta något annat än frukt till frukost? är så mkt syra i kankse därför du får så ont i magen? Hoppas det löser sig och att du har en bra graviditet annars =)

http://sun69shine.bloggplatsen.se

 

Emma

15 juli 2010 19:17

Jag brukar inte äta frukt till frukost, brukar ta en tallrik gröt, men va så varmt idag så kände inte för det :)

http://rimi.bloggplatsen.se

 

Malin

27 juli 2010 00:52

Jag vill absolut inte få dig o känna dig påhoppad nu.
Det är bra ATT du är medveten om sjukdomens fula röst som försöker förleda dig.

Graviditet är ju sannerligen ett eldprov för en fd anorektiker då man inte bara går upp i vikt utan dessutom har kroppen full av hormoner som rusar amok.

Jag har aldrig haft anorexi själv så jag kan ju inte sätta mig in i det till fullo.

Men jag har varit gravid två ggr o ammat båda och faktum är att amning är outstanding vad gäller att gå ner i vikt efter graviditeten... om man håller ut i mer än 6 månader dvs...

OCH viktigt är att man äter så det kan produceras mjölk. För kroppen är så finurlig att den faktiskt tar det den behöver till dig först o SEN lägger resten till barnet.
Gäller iofs även under graviditeten.... se bara på djurriket där svält o nödår helt enkelt gör att mindre djurungar föds. För ingen vinner på att både mamma o barn förtvinar.

Vill inte skrämma dig i onödan eller att du känner dig påhoppad som sagt var.

Var rädd om dig o din baby i magen. Ät det du ändå kan peta i dig o säg åt Anorexin att dra nåt gammalt över sig

Styrkekramar

http://grankott.blogg.se

 

Aillén

22 juni 2011 09:24

Jag kan förstå dej att det är fruktansvärt jobbigt detta du går igenom. Går själv igenom precis samma sak. Är gravid nu med mitt första barn( en liten flicka) , och jag kämpade i 3 år med anorexi då den var som värst. men sen lärde jag mig att hantera den och kude leva något normalt, men nu när jag har varit gravid i ca 6 månader så kommer kontrollen och aptitlösheten tillbaka. Man vill ju verkligen inget annat en sitt barns bästa och inte annat sig själv, men denna kontroll man har i huvudet är så svår att handskas med =/ ..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla! jag tänkte uppdatera om livet lite!   jag har börjat skolan (omvårdnadsprogrammet) jag ska nu imorgon på möte på ätstörningskliniken i ua rasmus har börjat dagis och idag är inskolningsdag nr 2 mannen och jag har ett underbart förh...

Jag är en kass uppdaterare på denna bloggen! Jag vet -.- Men kan inte lova att det ska bättra sig heller :P    Saker som händer just nu:   Kattungarna flyttar om några veckor 1 juli flyttar vi till radhus Augusti börjar jag skolan Jag ha...