Jag är så trött och hängig. Vaknade imorses i ren panik och började gråtaoch skrika, inte så att man snyftar o tårarna rinner lite utan som om jag sett ett lik. Mitt ex blev jätterädd, förstår honom. Jag tycker verkligen inte om att vara gravid, längtar efter mitt barn, men jag hatar att vara gravid, jag trivs inte alls i min kropp, inte fysiskt eller psykiskt. Andra som är gravida (inte alla) är glada, njuter av den stora magen, sparkarna, rörelser. Men inte jag.

Jag vill bara krypa ihop i ett hörn och sitta där till förlossningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla! jag tänkte uppdatera om livet lite!   jag har börjat skolan (omvårdnadsprogrammet) jag ska nu imorgon på möte på ätstörningskliniken i ua rasmus har börjat dagis och idag är inskolningsdag nr 2 mannen och jag har ett underbart förh...

Jag är en kass uppdaterare på denna bloggen! Jag vet -.- Men kan inte lova att det ska bättra sig heller :P    Saker som händer just nu:   Kattungarna flyttar om några veckor 1 juli flyttar vi till radhus Augusti börjar jag skolan Jag ha...