Senaste inläggen

Av Emma - 1 juli 2010 03:03

      

        


25+5

 

    

24+5

 

    

23+5

 

    

21+5

 

    

19+5

 

    

 

18+5

 

  

15+5

 

 

Av Emma - 29 juni 2010 21:00

Spjälsäng innan 895:- N U ENDAST 299:- Ikea

  



Av Emma - 15 juni 2010 14:30

Jag har märkt att en del tankar som kommer upp i mitt huvud kanske inte är så friska. Men jag skäms, för jag älskar min ofödda bebis och skulle gå genom eld och vatten för h*n! men.. vi tar ett exempel, när jag började känna sparkar ( ca en månad sedan) då fann jag det mycket obehagligt och ville bara att det skulle sluta. Jag trodde att den känslan skulle gå över, men känner samma sak nu när bebisen sparkar, jag har även börjat se sparkarna nu och blir helt förstörd, nästan arg på bebisen. Och jag mår så dåligt att jag ens har dom tankarna att jag inte vågat berätta för någon. Är det nått fel på mig?

Av Emma - 8 maj 2010 09:30

Jag önskar dig
Av: okänd

Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på.

  

Av Emma - 29 april 2010 06:15

Befruktningen ägde rum omkring:
13. januari
Hjärtat börjar att slå:
7. februari
Embryot rör sig:
3. mars
Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster:
10. mars
Alla inre organ är färdigbildade:
10. mars
Risken för missfall avtar:
24. mars
Illamåendet avtar för de flesta:
Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud):
31. mars
7. april
Fostret sväljer och kissar:
21. april
Ungefärlig tid för ultraljud:
28. april
Du kan känna fostrets rörelser:
5. maj
Fostret börjar få regelbundet sovmönster:
19. maj
Fostret börjar att höra:
9. juni
Nio av tio barn överlever om de föds nu:
7. juli
Många foster lägger sig med huvudet nedåt:
11. augusti
Beräknat förlossningsdatum:
6. oktober

UL

Av Emma - 26 april 2010 15:30

Idag var första ultraljudet, underbar känsla! När jag fick se den lilla krabaten började jag skratta av glädje så magen och bebisen hoppade på skrämen men bebben ville inte flytta sig rätt hur mkt sköterskan än puttade på h*n ( haha ) så jag fick dricka vatten och gå runt i tio minuter och gå in sen igen. Då hade den lilla flyttat sig rätt tillslut, runt o go mage hade h*n enligt sköterskan, hon sa gång på gång hur fin bebben var så allt står rätt till och som jag misstänkte så flyttades förlossningsdatumet till 6 oktober istället för 29 september   Är nu i vecka 17 då istället för 18, men det gör absolut inget Mitt ex log hela tiden och systern min fick tårar i ögonen, tänk vad en liten fiskliknande sak kan få människor att bli konstiga? Älskar dig redan bebben <3


  


Av Emma - 21 april 2010 09:45

Jag tänker be om ursäkt, en ursäkt jag inte behöver ge eller ska behöva ge, men pågrund av vårat trångsynta samhälle kan jag inte vara frispråkig och säga vad jag känner. Jag har inte samma rätt att ge råd eller vara en ansvarsfull mamma i era ögon, gör detta, gör si gör så, är jag sämre människa som 18 än 30? Är jag elak för att jag har dålig ekonomi? Är jag en idiot som inte har utbildning?

Dom ska inte kunna säga något om detta, många som blir föräldar i äldre år misslyckas med sin roll som mamma, det finns inte någon statestik som visar att vi som unga mödrar är sämre mödrar. När ni har bevismaterial på att jag är dålig mamma som rensar min kattlåda, eller att jag har svårigheter med maten pågrund av ätstörningar, eller att jag har ärr på mina armar, läkta, men inte osynliga, eller att jag varit på sjukhuset pågrund av självmordsförsök ett flertal gånger. Den dagen ni kan bevisa för mig att jag är dålig pågrund av mitt förflutna, den dagen ska jag packa min väska och lämna barnet till sin pappa.

Sen kan ni sitta där hemma och förstå att två liv blivit förstörda. Så, förlåt mig för mina erfarenheter som ni 30 åringar inte har, förlåt för mitt ungdomliga tankesätt angående homosexuallitet, förlåt för att jag är 18 och gravid.

Av Emma - 18 april 2010 02:30

(tomtar på loftet) Ja, klockan är vid halv tre på morgonen, nu brukar jag sova. men jag har så mycket tankar och oro, jag vill att bebbens pappa ska finnas där för mig och vår bebis. men jag vågar inte hoppas, ingenting verkar ju funka, inte ens små saker som jag vill få bestämt nu, tankar på namn, förlossningen, vart ska bebben bo, hur mkt tid ska vi dela. Han vill ju inte ens diskutera detta, jag blir så ledsen, inte för att jag blir lämnad, mig lämnade han redan innan vi fick veta om bebben. Men min största rädsla är att han ska såra vårat barn med falska löften, inte finnas där.

Jag gör mitt bästa för att säkra våran framtid, just nu försöker jag behålla lugnet, fixa att vara gravid, skaffa egen lägenhet, gå på möten på arbetsförmedlingen och försöka planera hur jag ska kunna börja plugga för att kunna skaffa jobb senare och både kunna tjäna någorlunda bra för att försörja mitt barn ( tror inte att jag kan räkna med pengar från pappan ) och samtidigt kunna spendera mkt tid hemma och se bebben växa.

Nu är ju det planerat att jag ska hitta en utbildning att kunna läsa på distans nästa höst, då är h*n nästan ett år, men att kunna vara hemma och vara mamma på heltid samtidigt som man ska kunna plugga och helst ska jag kunna ha ett helg/kvällsjobb för att kunna betala allt vi behöver. Jag kan klara det, jag vet det. Jag vet bara inte hur…

 

”Everything I do, I do it for you”

Presentation


21 år och tvåbarnsmamma med ett tufft förflutet, läs om hur det går i min vardag där jag har allt från vanliga problem till större problem.

Kategorier


Ovido - Quiz & Flashcards