Grattis till mig. Äsch, varför fira att man blir äldre, var roligare när man var liten men nu känns det totalt meningslöst. Längtar till jag får min lägenhet, tills bebben kommer, tills jag kan få starta mitt nya liv, men just nu är jag bara en gravid 19åring som bor hos sitt ex, aningen patetiskt, men men, jag är glad över att ha den hjälpen som han ger. Ne nu har jag inget mer o skriva.. Ha d bra

28+5

Klockan är tjugo i fyra och jag har precis lyckats få i mig min frukost. Började äta den vid ett men fick ta en paus då min mage gjorde för ont, frukosten blev en hand full vindruvor, en banan och lite yougurt.

 Jag ska va totalärlig nu så om du inte vill höra om det stäng ner sidan för jag vill inte ha skitkommentarer bara för att jag berättar om ett problem som faktiskt är vanligare än många tror, det är inte lätt för en fd anorektiker att inte kunna kontrollera sin kropp och vikt.

Det är lätt att falla tillbaks under en graviditet, då man inte längre har någon kontroll över maten och kroppen, man kan äta lika mycket som man gjort innan och ändå gå upp i vikt, en del av min hjärna fick inte ihop det, samtidigt så vet jag att det är bebis, bröst, vatten, blod, livmoder.. allt det väger och det är nödvändigt att gå upp minst tio kilo för bebis och amningens skull.

Man känner sig maktlös och som innan graviditeten så går det ut över maten, det är klart att man inte tänker "nu ska jag svälta mitt barn"

Anorexian är som en egen person i ens kropp som inte låter klok i en frisk människas huvud, men för någon med anorexi så blir det som i ett förhållande där mannen slår kvinnan och kvinnan stannar. Man är van, man lyssnar, man får en falsk trygghet.

Att säga till en person med anorexi som är gravid att "bara äta" blir värre än för en tjej som inte är gravid. Man har så stora skuldkänslor för att man vet att bebisen kan ta skada, men är man för sjuk så kan man inte tänka så.

Som min del av anorexin sa till mig:

 "  det står på sidor att bebisen bara behöver 300 kcal per dag , ät bara 300 kcal, du behöver inga kalorier, det skadar inte bebisen, den får ju i sig det den behöver av ditt fett "

Jag ska avsluta detta nu och hoppas att fler människor blir mer förståeende nu. för anorexi är en sjukdom som man aldrig blir frisk ifrån, man kan bara lära sig att hantera den vilket kan ta flera år, att bli gravid innebär inte att sjukdomen är mindre en sjukdom än innan. Det gör bara att ni bryr er mera än innan, tänk på det.

 Elaka kommentarer undanbedes då det är de sista jag behöver just nu.

Ja då gick man ju upp tidigt för att kunna få tag på soc vid telefontiden. Det ända som blir bestämt är att jag ska ringa henne efter hennes semester och få en tid att komma dit, jaha, smarta lilla jag glömde ju fråga NÄR hennes semester var slut!    

Jag har gjort iordning min lägenhet (ja, den finns i verkligheten) gjorde en kopia på sims och fixade iordning den så som jag vill ha möblerna ^^

Till frukost blev det flingor och fil och till middag blev det en ciabatta, kanske man ska äta lite vindruvor och banan sen...

Du kommer förmodligen att öka i vikt med ungefär 11,3 kg - 15,9 kg under graviditetens lopp. De sista två trimestrarna bör du öka i vikt med ungefär 1,8 kg var fjärde vecka.

Om du ökat genomsnittligt i vikt, så är den fördelad ungefär så här (talen är avrundade):

Natten till idag vid 23.20 fick jag kraftiga magsmärtor, dom var ihållande så jag visste att det inte var sammandragningar och det satt helt fel för att vara foglossningen. Så vid 00.00 fick jag nog och ringde förlossningen, dom bad oss att åka in. Så ringde syster (tack för att du körde) och sa att vi skulle åka in. 50 minuter senare var vi på förlossningen, fick bli undersökt.

Dom kollade CTG, gjorde ultraljud, klämde på magen, blodprov, urinprov och kände på livmodertappen, allt såg bra ut, bebben mådde jättebra men jag fick ändå stanna under natten.

Exet och syster åkte hem till sig och jag satt ensam kvar, och så ont som jag hade kunde jag inte sova, två timmars sömn fick jag trots två alvedon. Nu imorses fick jag åka hem eftersom dom inte hittade några fel, men om det skulle bli värre fick jag komma in igen utan att ringa innan. I dagrummet satte jag mig och väntade på att bli utskriven och att syster skulle hämta mig, där satt en annan tjej som skulle föda, hon var fyra centimeter öppen och hade värkar, vi pratade lite men hon gick rätt snart till sitt rum igen.

På vägen ut stannade en sköterska migoch frågade om jag inte skulle stanna kvar ändå eftersom hon såg att jag inte kunde gå ordentligt pga smärtorna, men jag sa det att "mår bebben bra så åker jag hem"

Väl hemma fick jag lägga mig och sova lite, sen har jag faktiskt något glatt att berätta! Jag fick lägenheten på nummer 19! Övervåning, 42kvadrat, fem fönster! Härligt, inflyttningsdatum 1 september så hinner fixa iordning innan bebben kommer ( om jag inte föder för tidigt då )